poeten kräver att klockorna stoppas, telefonen ska avskuras och hunden och pianon tystas. Kistan kommer att föras ut till sörjande med en dämpad trumma och under stön av flygplan som stavar ut meddelandet, ” han är död.”Duvor ska dekoreras med bågar runt halsen, och trafikpoliserna ska bära svarta bomullshandskar.,
poeten tänker på den avlidne som ”My North, my South, my East and West”, hans arbete och vila, hans middagstid och hans midnatt, hans tal och hans sång. Han trodde felaktigt att deras kärlek skulle vara för evigt.
stjärnorna, månen, solen, havet och skogarna, poeten skriver, ska skickas bort; de behövs inte längre, och ”ingenting kan någonsin komma till något bra.”
analys
” Funeral Blues ” har en intressant komposition historia. Det verkade ursprungligen som en sång i en pjäs Auden cowrote med Christopher Isherwood kallas uppstigningen av F6., I denna form ingick inte de två sista stanserna, och tre andra följde istället. Karaktärerna i pjäsen var specifikt åberopade, och pjäsen var ett ironiskt uttalande om hur ”stora män” är leoniserade efter deras död. Dikten ingick sedan i Audens poesisamling 1936 (ibland under bokens titel Look, Stranger! som Auden hatade). Dikten heter ”Funeral Blues” av 1937, när den publicerades i Samlade dikter., Här hade det varit omskriven som en kabaré låten för att passa med den typ av burlesk recensioner populär i Berlin, och det var avsett för Hedli Anderson i ett verk av Benjamin Britten. Det är också ibland kallas ”Funeral Blues (stoppa alla klockor)” på grund av dess berömda första raden. Det är kanske mest känd för sin leverans av en karaktär i den engelska komedin/drama Fyra bröllop och en begravning, där en karaktär sörjer sin döda älskare.
dikten i formatet läsare brukar se det idag är en dirge, eller en klagan för de döda., Dess ton är mycket mer dyster än tidiga iterationer, och teman mer universella, även om det talar om en individ. Den har fyra stanser av fyra linjer vardera med linjer i varierande antal stavelser men innehåller cirka fyra slag vardera. Auden spelar med formen lite i dikten, och kritiker debatterar om detta var en manifestation av hans tendens att göra just det—oavsett om han bara lekte eller menade en större punkt.
som med många av hans dikter finns det en mingling av hög och låg., Detta är i stil med en klassisk elegans, även om den har Informellt Språk och föremål i vardagen som en telefon. Denna mingling, skriver en forskare, ” är ett kraftfullt modernistiskt drag, ett som tyder på att endast genom att omfamna den moderna världen kan Konst komma till rätta med komplexiteten i mänsklig erfarenhet.”
dikten framträder ur en mans perspektiv (till synes poeten själv) djupt sorg över förlusten av en älskare som har dött. Han börjar med att kräva tystnad från livets vardagliga föremål-telefonen och klockorna—och pianon, trummor och djur i närheten., Han vill inte bara ha tyst, men han vill ha sin förlust skriv stor. Han vill att hans älskares liv-till synes en normal, genomsnittlig man-ska proklameras till världen som ädel och värdefull. Han vill att flygplan ska skriva meddelandet ”han är död” på himlen, crepe bågar runt duvor och trafikpoliser som bär svarta handskar. Vad som verkar outhärdligt för honom är tanken att den här människans övergång från liv till döds kommer att vara omärkt av någon annan än poeten.
i den tredje stanzaen reminisces poeten om hur mycket mannen som dog betydde för honom., Det är en vackert suggestiva avsnitt som illustrerar bindningen mellan de två; notera temat fullständighet i språket, som täcker alla fyra primära kompassriktningar och alla sju dagar i veckan. På samma sätt täcker” noon ”och” midnight ” tillsammans, av synecdoche (delar som står för hela), alla timmar på dagen. Stanzaen avslöjar samtidigt tragedin i människans liv, vilket är att alla måste dö och att nästan alla kommer att uppleva att vara avskurna från en älskad; kärlek varar trots allt inte för evigt i denna värld.,
i den fjärde stanza ringer poetens ångest ut ännu mer ivrigt. Här kräver han att naturen lyssnar på sin sorg och kallar henne för att släcka stjärnorna och månen och solen och bli av med havet. Han vill att världen ska återspegla tomheten inom honom. Mänskliga minnesmärken till de döda kommer inte att räcka. Det finns inget hopp i slu*tet av dikten; läsaren är kvar med den mycket verkliga och mycket bittra känslan av människans sorg, eftersom inget slu*t kan uppnås utan poetens älskare.
